Friiidanygren

Det började med att helgen den 5-7 oktober så var Andreas hos mig och vi hade myskväll med massor av godis och dricka. Jag kommer ihåg att det var dumle godisar som är typ knottrig. Kommer inte ihåg vad de heter men sånna var det. Men jag var inte alls sugen på godis utan jag mådde illa istället. Jag trodde det var för att jag hade ätit för mycket godis dagen innan eller ätiti för mycket mat helt enkelt. Sedan så hade jag jätte ont i brösten men det tänkte jag inte på. Men Andreas fick inte röra mig på det sättet den helgen. Sedan så hade jag haft mensvärk så jag trodde ju min mens var påväg. Men jag hade ju helt fel. På kvällen säger Andreas till mig ”du kanske är gravid?” Jag svara snabbt ”nej det är jag inte!” Iallafall så Tisdag den 9 okt så gick ja till Frejas (Kramfors ungdomsmottagning) Jag skulle ta ut mina P-piller. För dom tog slut innan sommaren och då är Frejas stängt och jag visste inte att man kunde ta ut på Vårdcentralen. Iallafall så när jag kommer dit så tänker jag vi gör väll ett graviditetstest då! Jag hann inte ens slänga muggen innan testet visade positivt. Hon sitter och pratar med en medans känslan i kroppen inte riktigt går att beskriva. Rädd och närsvös men ändå glad på samma gång! Vad skulle Andreas säga, Mamma, Pappa & Mina vänner! Det första jag gjorde efter jag gått ut från Frejas var att ringa Andreas och berättade. Vi lade på och jag åkte till Malin. Jag la fram testet och visade hon att det var sant denna gång för jag har skojat med henne tidigare flera gånger.  Sedan skulle jag hämta min mamma på jobbet och jag berättade det för henne med. Men jag försökte att komma runt och inte berätta utan att hon skulle förstå vad jag sa även fast jag inte sa det rakt ut. Men hon spelade dum och sa att hon inte forstod så jag fick säga det ändå!

Vi visste inte om vi skulle behålla barnet så vi fick åka iväg till Sollefteå och göra ett vaginalt ultraljud och se våran lilla prick på skärmen och ta reda på hur långt gången jag var! Då var jag ca  6 veckor och några dagar. Iallfall så bestämmer vi oss för att behålla vår lilla bebis.

Jag mådde inte alls bra i början utan jag mådde illa om jag åt mat och om jag inte åt mat! Så vad jag än gjorde mådde jag illa och det var inte bara på morgonen utan hela tiden. Så jag ville knappt röra på mig. Sedan var jag väldigt trött och hade ont i magen och det vanliga att vara väldigt kissnödig hela tiden!  Jag oroade mig mycket de första veckorna för missfall tills vecka 13 då kändes det mycket bättre och säkrare!  Sedan kunde jag inte riktigt inte förstå att det var något i mage!

Datum:

4 December så skrev jag in mig hos barnmorskan och tog några tester! Då var jag i vecka 12!
18 December så tror jag att jag kände de första sparkarna (bubbel) Det var en häftig känsla, då var jag i vecka 14.
10 Januari så fick jag se min lilla prins igen på ett till ultraljud! Det var en ashäftig upplevelse och man såg så mycket. Jag var jätte närvös när jag åkte dit och hoppades på att allt såg bra ut. Det gjorde det. Jag kunde även se vad det var för kön på min bebis och det var en pojke! Då var jag i vecka 18 tror jag! Även fast jag hade sett han på typ bild så hade jag fortfarande svårt att förstå att det är ett liv i magen och även fast jag känt sparkar av honom!
11 Januari så kände Andreas sparkar för första gången!

Vid vecka 20 när jag gått halvvägs så slutade illamåendet och det kändes ju bra då kunde man börja leva igen! Men jag var fortfarande jätte trött och ovanligt kissnödig. Mitt humör kan jag väll bara nämna lite snabbt att jag tycker inte det blev så förändrat men det tycker Andreas att det har blivit! Jag hade även börjat få ont i ryggen och vara täppt i näsan väldigt ofta! Redan i vecka 23 var jag less på att vara gravid!  Halsbrännan hade börjat komma! Jag har aldrig varit med om vilken jäkla halsbränna jag hade/har och jag tycker den är hemsk! Det är nog en av det värsta sakerna med att vara gravid och det är halsbrännan! Det bästa jag tyckte med att vara gravid är att känna sparkarna!

Jag har oroat mig mycket över hur förlossningen ska gå och det gör jag fortfarande. Det är mycket jag tänker på de. Men ibland känner jag bara att jag vill få det överstökat och ha ut min prins så jag typ skiter i hur ont det kommer göra. Men sedan så finns det ju tillfällen jag är skit rädd också! 

Just nu är jag i vecka 33 och halsbrännan har jag inte kvar just nu. Som tur är och jag är väldigt glad över det också. Men jag har fortfarande ont i ryggen och det är jobbigt att röra på sig och vända på mig när man ligger i sängen. Så nu är jag så fruktansvärt less på att vara gravid så jag vill bara att tiden ska gå fortare.  Men nu är det inte så lång tid kvar ändå även fast det känns som en evighet!

Det var i stort sätt hela min graviditet lite snabbt. Även fast det blev ganska mycket text! Jag är inte så jätte duktig på att skriva långa texter! Speciellt inte när det handlar om mig! Jag har säkert stavat fel på många ställen men jag skrev denna text ganska snabbt! Så är det något som ni inte tycker jag tagit med och något ni undra så är det bara att fråga! :)
//Frida